766. CARL MILLES. "Vingarna".

Svartpatinerad brons, höjd 59 cm. Signerad Carl Milles. Numrerad N:o 2 samt daterad 1947. Gjutarstämpel Herman Bergman fud.

PROVENIENS
Läkare Eric Malmström, Mölndal.

LITTERATUR
"Katalog öfver bronser från Herman Bergmans Konstgjuteri A.B. Stockholm", modellen upptagen samt avbildad som nr 19 (61 cm).

Det var ett mindre resestipendium från Svenska slöjdföreningen som gjorde att Carl Milles
kunde resa till Paris 1897, och inte till Chile dit hans far, major Mille Andersson, ville skicka honom för att utbilda sig till sjukgymnast. Väl i Paris kom Carl Milles att själv skapa sig en konstnärlig utbildning genom att gå som lärling hos b.la djurskulptören Frémiet samt delta i undervisning vid Sorbonne.
Det aktuella katalognumret “Vingarna” (även kallat “Gosse med örn”) är koncipierat 1908 efter att Milles vistades som konvalescent för sina lungproblem i Österrike och Italien. Kanske är det på grund av denna bakgrund som skulpturen är en av de mest kraftfulla och starka kompositionerna han utför. Gränserna mellan ynglingen och örnen suddas ut för att skapa en helhet och vid en första anblick är det svårt att avgöra om örnen drar upp ynglingen eller om ynglingen använder all sin kraft för att hålla kvar örnen. Utöver den monumentala versionen som är 270 cm hög finns “Vingarna” också i storlek om 123 cm samt auktionens format om 59 cm. Bakgrunden på motivet går tillbaka på den grekiska myten om ynglingen Ganymedes som på grund av sin utomjordiska skönhet rövades bort av Zeus som förklätt sig till en örn. Zeus ville ta med Ganymedes till Olympen där han skulle tjäna som munskänk till gudarna. Denna berättelse finns i flera varianter genom konsthistorien och har tjänat som stoff till konstnärer som Michelangelo, Peter Paul Rubens och Rembrandt. I den samtid som Milles skapar “Vingarna” i finns den idealiserade manskroppen som en självklart del i den visuella kulturen och på de ölkafeér och barer runt om i Stockholm där det förekommer manliga servitörer kallades dessa i folkmun för “ganymeder”. När regissören Mauritz Stiller 1916 hade premiär för sin film “Vingarne” kretsar den kring en skulptör som blir förälskad i sin unge modell när denne poserar för en monumental skulptur föreställande Ikaros (också en myt om en flygande yngling). Stillers kärlekshistoria slutar inte väl.
“Vingarna” finns som monumentalskulptur på flera ställen runt om i det offentliga rummet. I Stockholm tronar en 270 cm hög (plus stensockel) version utanför Nationalmuseum. Det finns även en version utanför Göteborgs konstmuseum samt på Millesgården på Lidingö.

Folgerecht vorhanden.