Grönpatinerad brons, H 31 cm. Signerad Carl Milles. Numrerad, nr 1. Daterad 1952. Gjutarstämpel Herman Bergman Fud.
LITTERATUR
Henrik Cornell, "Carl Milles, hans verk", 1963, motivet upptaget i verkförteckningen s. 258 under år 1949.
Erik Näslund, "Carl Milles - en biografi", 1991, motivet upptaget i verkförteckningen s. 337 under år 1949.
Carl Milles skapade "Skridskoprinsessan" 1949 som en livfull hyllning till rörelsens glädje. Inspirationen fick han när han såg en ung flicka åka skridskor på Rockefeller Plaza i New York City. Fängslad av hennes sprudlande energi ville han bevara ögonblicket i brons. Resultatet blev en lekfull och dynamisk skulptur där flickans utsträckta armar och snurrande kjol skapar känslan av att hon svävar mitt i en piruett.
Verket skiljer sig tydligt från andra arbeten Milles utförde under samma tid, som "Människan och Pegasus" och "Guds hand", vilka präglas av existentiella frågor om trygghet och människans relation till det gudomliga. I "Skridskoprinsessan" möter vi i stället en ljusare och mer lekfull sida, där konstnären fångar ungdomens vitalitet i ett till synes oändligt rörelseflöde. Trots det tunga materialet upplevs figuren som viktlös – nästan som om hon fortsätter att snurra bortom skulpturens frusna ögonblick.
Milles var särskilt skicklig i att gestalta rörelse, något som återkommer i flera verk från 1940- och 1950-talen. Ett närliggande exempel är "Skridskoåkande änglar" från 1948, som kan ses som en konstnärlig parallell. Där framträder himmelska gestalter, medan "Skridskoprinsessan" är mer jordnära i sitt uttryck. Här blir den unga prinsessan en symbol för frihet och livsglädje, och skulpturen fångar ett ögonblick där det påtagliga möter det drömska – en rörelse som är både konkret och poetiskt laddad.
