Thorild och Geijer

(2). GEIJER, E. G. Thorild. Tillika en philosophisk eller ophilosophisk bekännelse. I (allt som utkom). Upsala (Palmblad & Co. på A. Wiborgs förlag) 1820.

8:o. (4), (I)-IV, (1)-122, (2, sista blank) s. 1 graverad plansch.
Tagen ur band. +

THORILD, (THOMAS). Om det allmänna förståndets frihet. Til konungen och folket, 1786. Stockholm (C. G. Cronland) 1792.

8:o. (4), V-XVI, (3), 4-104 s.
Samtida nött gråpappersomslag, något skadad rygg. Något skuren. Delvis fuktfläckad i början, några större brunfläckar. Tillskrift på titelbladet. Namnteckning på främre omslagets insida. 2 vol.

Ur svenske antikvariatbokhandlarens Björn Löwendahl (1941-2013) samling.

Författaren till det första arbetet blev med anledning av denna bok åtalad för förnekelse av den rena evangeliska läran, men frikändes. Boken konfiskerades i februari 1821, 455 av upplagans 1000 ex. spårades. Se Åhlén: Ord mot ordningen (1986), s. 226ff.
Det andra arbetet: I december 1792 utgav Thorild sin avhandling Om det allmänna förståndets frihet. Han hade däri sammanfört två av honom redan 1786 författade memorial, det ena riktat till kungen, det andra till ridderskapet och adeln, och i vilka yrkades på införande av oinskränkt tryckfrihet. Broschyren blev dagen efter dess utgivande (den 22 december 1792) konfiskerad, och Thorild ställdes inför åtal i hovrätten samt häktades, allt på dåvarande underståthållaren Liljensparres yrkande och, efter vad han bestämt uppgivit, mot Reuterholms avstyrkande. Rättegången bidrog i hög grad till att öka Thorilds popularitet och framställa vederbörandes beteende i en förhatlig dager. Hovrättens dom av den 17 januari 1793 lydde emellertid på 14 dagars fängelse på vatten och bröd, varjämte Ärligheten, såsom innehållande yttranden, vilka ansågs brottsliga, borde skiljas från det övriga och förstöras
Både Thorild och åklagaren vädjade, men Högsta domstolen ändrade den 22 februari straffet till fyra års landsflykt och båda av handlingarnas förstörande "såsom onyttiga och till deras sammanhang brottsliga". Till domen medverkade väl farhågan att Thorild skulle bli en oberäknelig och således besvärlig folkledare för en möjlig statskupp, om han fick stanna kvar i huvudstaden. I den oro, som gripit de ledande kretsarna i Sverige under intrycket av de ohyggliga blodsscenerna i skräckväldets Frankrike, uppfattades Thorilds skrift som ett farligt uttryck av jakobinism. Verkställigheten av domen mildrades dock därigenom att det tilläts den dömde i sakta mak avresa samt genom de summor, som han erhöll i respenningar och i årligt understöd under landsflykten, förmodligen på Reuterholms tillskyndelse. (Wikipedia).

Se text