Femton uniforma volymer i bruna halvskinnband med klistermarmorerat pärmpapper och ovala pappersetiketter på frampärmarna, de flesta numrerade och försedda med datum på etiketterna, tre volymer även numrerade på ryggen, inlagorna genomgående med förtryckta tabeller och fält ifyllda för hand, mestadels i blyerts, någon gång i bläck. Första sidan i varje volym med rubriken “Däcksloggbok”. Mestadels 196 s. per volym, dock avviker antalet sidor i några volymer. Delvis slitna, solkade och småfläckiga, första volymen med bortbrutet hörn på frampärmen och därav förorsakad missfärgning på första bladet, ytterligare en volym med brytmärken på pärmarna, en volym delvis loss i bindningen. Ur Louis Palander af Vegas arkiv.
I den första loggboken finns antecknat för torsdagen den 20 juni 1878, klockan sex på förmiddagen: “Embarkerade Besättningen. Hissat Flagg och Vimpel.” I den sista loggboken läser vi för den 24 april 1880 att Vega “Ankom till Stockholms ström kl ¼11 emottagna med Fyrverkerier m.m.”. Mellan dessa två noteringar rymmer de nära 3000 sidorna hela Vegas äventyr, dag för dag, timme för timme, i anteckningar nedskrivna av några av dramats huvudpersoner, precis när det utspelade sig.
De detaljerade uppgifterna om väderlek, vind, temperaturer och is skulle än idag kunna ha ett klimathistoriskt intresse, anteckningar om utfärder i båt och släde säger något om hur det vetenskapliga arbetet bedrevs, besättningens matransoner och persedelvård berättar om expeditionens vardag, och därtill kommer självklart det som kan sägas vara loggbokens huvuduppgift, exakta redogörelser för vilka segel som hissas och revas, när ångmaskinen eldas och vilka hamnar som angörs.
Trots att Vega inte gick under örloggsflagg var expeditionen till stor del organiserad efter flottans system och rutiner. De däcksloggböcker som användes var därför desamma som användes i flottan. Loggböckerna följer vaktsystemet ombord och är uppdelade i fyratimmarspass, där vakthavande befäl har antecknat de händelser som haft betydelse under varje vakt.
Däcksloggböckernas anteckningar överfördes sedan successivt till de officiella loggböcker i större format som skulle bevaras för eftervärlden. Gällde det sjömilitära expeditioner bevarades sådana i flottans arkiv. Däcksloggböckerna blev därmed överflödiga, och väldigt få har bevarats till eftervärlden.
När det gällde Vegaexpeditionen så var Nordenskiöld mycket mån om att ta hand om de renskrivna officiella loggböckerna, de bevaras nu på Kungliga vetenskapsakademiens Centrum för vetenskapshistoria. Men Louis Palander behöll de däcksloggböcker som han och hans officerskollegor fört under färden, och det är de som erbjuds här.
Däcksloggbok nummer 1
20 juni 1878 – 7 augusti 1878
196 s.
Denna volym är sliten, med ett bortbrutet hörn på frampärmen. Här följer vi Vega från förberedelserna i Karlskrona, över lastningar och embarkeringar i Köpenhamn och Göteborg, i storm efter norska kusten, via Tromsö och Måsøya, över Barents hav, genom Jugorskijsundet och över Karahavet tills Palander den 6 augusti “Ankrade i en bugt vid Dicksons Ön”.
Under delar av denna färd hade man sällskap av följebåtarna Lena, Fraser och Express, och på frampärmens insida finns antecknat flaggsignaler i rött och blått, samt morsesignalerna för “Lystring” och “Kom inom anropningshåll”.
I boken finns också löst inlagt ett blad med avskrift av räkenskaper för renoveringsarbeten på Vega, daterat 1878-79.
Däcksloggbok nummer 2
8 augusti 1878 – 25 september 1878
196 s.
På första bladet i denna volym har Palander skrivit ett motto för expeditionen: “Lycka och välgång”. Även här är flaggsignaler avbildade på främre pärmens insida, inklusive “Gå framför och loda” och “Hvad är djupet”.
Vega går i denna volym från Dicksons ö, via Asiens nordligaste punkt Kap Tjeljuskin, förbi Lenas mynning och ner mot Tjuktjerhalvön. Seglatsen gick här delvis långsamt och Nordenskiöld klagar (för en gångs skull) i sin skildring av Vegaexpeditionen: “Seglatsen längs Asiens nordkust började blifva något enformig. Äfven den ifrigaste polarfarare kan i längden ledsna på idel is, grund och dimma och idel dimma, grund och is.”
Det blir tydligt av loggboken att det som för Nordenskiöld var enformigt var fullt av aktivitet för befälen ombord. Inga sjökort gick att använda öster om Tajmyrhalvön, och loggboken fylls av anteckningar om lodningar, landsikte, grund och is. De som nu för loggboken är till största delen Eric Brusewitz, Andreas Hovgaard och Louis Palander, men även den italienska löjtnanten Giacomo Bove har signerat någon enstaka vakt.
Däcksloggbok nummer 3
25 september 1878 – 12 november 1878
196 s.
De första dagarna i denna volym beskriver viss navigation, och även en av expeditionens fåtaliga olyckor, när rodret törnar emot undervattensis och “rormannen (Båtsman af 1:a Ölands Komp: No 2 Lustig,) blef kastad öfver rordrillen och dervid ärhöll flera större och mindre slag i hufvudet mellan axlarne och högra benet.”
Den 29 september är det slut på dramatiken. Palander loggar att man “förtöjt med 3ne isankare vid en större Grundis på 5 famn”. Den förtöjningen skulle bli kvar i nästan tio månader. Vega var fastfrusen.
Under infrysningsperioden antecknas bland mycket annat hur besättningen sågar upp och transporterar is för bygget av ett litet ishus på land. Ishuset konstruerades av Palander och rymde expeditionens observatorium för magnetism. Eftersom observationerna skulle göras kontinuerligt timme för timme, och vissa dagar var femte minut, behövdes ett skydd mot den sibiriska iskylan under de långa passen.
Bland mycket annat antecknas också expeditionsdeltagarnas utfärder till lands, besök av lokalbefolkningen och utdelningen av exempelvis “2 par ullstrumpor och 1 par vantar per man” till besättningen.
Däcksloggbok nummer 4
13 november 1878 – 31 december 1878
200 s.
Under denna period låg Vega infrusen. Väderlek, vind, lufttryck och temperatur noterades var fjärde timme, liksom vattenståndet över läns och de återkommande länspumpningarna. Även isens tjocklek vid fartyget noterades ibland, den 2 december var den 1,9 fot.
Det vetenskapliga arbetet vilade inte: “Fria wakten i land med släde, att hemta ben för wetenskapen” lyder en typisk anteckning.
Andra dagar stuvar man om provianter, sträcker tältet över däck eller sätter upp linor för vägen mot land, till ledning i polarnatten.
På loggbokens sista sida räknas upp vad som vid midnatt gått åt till nyårsfyrverkerier: man sköt fem lösa skott med kanon, kastade tio raketer, och därtill avbrändes sex blänkfyrar av olika sken och tre brännare.
Däcksloggbok nummer 5
1 januari 1879 – 17 februari 1879
196 s.
På första sidan står inskrivet “Frid och lycka”. Vega låg fast infruset vid Pitlekaj och besättningen fick bland annat roa sig med målskjutning med Remingtongevär, 5 skott per man. Nu antecknas också de olika föreläsningar som framförallt vetenskapsmännen ombord höll för besättningen. Frans Kjellman föreläser en lördagseftermiddag i botanik och både A. E. Nordenskiöld och Anton Stuxberg håller föreläsningar om upptäcktsresor. Den som talar om Nordvästpassagen den 25 januari är dock “Chefen”, alltså Palander själv.
Genomgående antecknas i loggboken om besättningen fått sig tilldelad extra proviant (eller rom). Den 27 januari antecknas något livsviktigt: “Börjat utspisa tranbärs-saft till besättningen 1 kbt per man dagligen”. Denna saft var en av de c-vitaminkällor som gjorde att besättningen på Vega klarade sig igenom polarvintern utan skörbjugg.
Däcksloggbok nummer 6
18 februari 1879 – 6 april 1879
196 s.
Mottot för denna loggbok är enbart “Lycka”. Vega ligger fortsatt infrusen och väderleken är ofta “Ens”, alltså ensartad eller likadan som föregående vakt. Viss omväxling inträffar dock, exempelvis kan det antecknas både “yrsnö” och “snöyra”, vilket är två helt skilda fenomen, som Nordenskiöld förklarar i sin skildring av Vegafärden. Även Norrskenets styrka och väderstreck går in i väderkolumnen.
Under våren fortsätter föreläsningarna, Stuxberg talar nu om Zoologi och Nordenskiöld om kemi. I brist på bättre sysselsättning mäts avståndet från Vega till ishuset på land: 4777,5 fot.
En trappa av snö byggs upp till fartyget, vilket förmodligen var praktiskt för de handelsresande som noteras komma på besök med slädar fullastade med hudar. Rapporter säger att det finns öppet vatten österut, men något sådant går inte att se.
Vid denna tid genomförs också ett antal slädfärder inåt landet, bland annat av Palander och andra, som även de bokförs.
Däcksloggbok nummer 7
7 april 1879 – 24 maj 1879
196 s.
Under mottot “Lycka och wälgång” noteras vädret, länspumpens arbete och de vanliga göromålen. Vega är fortfarande infrusen. Man tar emot besök, hugger upp is, lappar och lagar kläder. Från några tundratjuktjer inköps renkött.
Den 11 april var åtminstone en bra dag för matrosen av andra kompaniet nummer 22 Öman, som denna dag befriades från ett “det straff som honom ålagts”. Exakt vari straffet bestod anges dock inte.
Några dagar senare genomgår besättningen sundhetsmönstring, “ingen anmärkning”. För att hålla skörbjuggen på avstånd utspisas besättningen från den 20 maj med hjortronsylt. Av den surkål som i samma syfte medtagits får man dock kasta 22 skålpund överbord då den blivit dålig.
Däcksloggbok nummer 8
24 maj 1879 – 9 juli 1879
188 s.
Vega är fortsatt infrusen under “Lycka och välgång”, men infrysningen innebar inte ständig sysslolöshet. De sista fyra timmarna av förmiddagen den 6 juni tillbringades exempelvis med följande:
Uppsatt utkikstunnan på storbramstången, upptagit ångslupspannan på däck från mellandäck. 3 man med släde hemtat diverse effekter iland, som begagnats i ishuset, Timmerman med biträde drefvat och beckat utombords, machinisterne smide på däck.”
På midsommarafton hissat man till allmän beskådan “Flaggor och signaler på topparne”, besättningen får extra smör och färskt renkött till frukost och sedan färsk potatis och öl till både middagen och kvällen.
Nordenskiöld gör under denna tid också en av sina längre utfärder till lands, tillsammans med Frans Kjellman och Ernst Almquist. Efter en annan utfärd noteras att Nordenskiöld “kommit ombord med diverse större och mindre ben”.
Däcksloggbok nummer 9
10 juli 1879 – 25 augusti 1879
196 s.
Den 17 juli beger sig Nordenskiöld med sällskap inåt land “för att söka mam[m]out-ben”, men de kommer tillbaka redan på natten mot den 18 juli, och loggboken uttrycker för en gångs skull en fråga: “icke funnit några mamuthben?”
Och dagen efter, strax efter middagstid, händer det:
“Lossnade grundisen + hela ismassan som fartyget var förtöjt i, nedtagit främsta vintertältet.
vid samma tid Eldat på i machin. kl ½4 kastat loss och tagit in ankare och förtöjningar förut, och satt maskinen igång.”
Vega var äntligen loss, efter nära 10 månaders infrysning. Detta uppslag i loggboken fullkomligen kryllar av uppgifter och speglar väl den kombinerade lättnad och iver som Palander och resten av expeditionen kände när fartyg väl kunde sättas i rörelse.
Dagen efter noterar Andreas Hovgaard att polcirkeln passeras, och här följer ett intensivt skede i loggboken, med både observationer, utfärder och de vanliga skeppsnyheterna. Vega gör strandhugg på båda sidor om Berings sund och på öar däremellan. Nu börjar även Giacomo Bove föra en hel del anteckningar, och detta på en svenska som han uppenbarligen lärt sig på färden.
Den 10 augusti står i fältet för “Chefens order” att denna dag upphör utspisningen av tranbärssaft. Dessutom var surkålen slut, så det skulle serveras vitkål istället.
Däcksloggbok nummer 10
26 augusti 1879 – 13 oktober 1879
196 s.
Detta är loggboken för färden mot Japan och en stor del av vistelsen där. Här tas Vega in i docka i Yokosuka för en rejäl översyn, något som var välbehövligt då hon både läckte och var maskstungen. Propelleraxeln tas upp från maskin och läggs på kajen, varvsfolk drevar, målare och smeder kommer ombord, etc.
Här blir också besättningen landpermitterade vid flera tillfällen, bland annat för en resa till Tokyo. Huruvida landpermissionen bidrog till vissa disciplinbrott har inte gått att utläsa, men timmermannen Andersson, den sedermera namnkunnige Vega-Sven, befriades i alla fall den 12 oktober från ålagt straff.
Italienaren Giacomo Bove kämpar tappert med svenskan när han ska sammanfatta sina vakter:
“Styrt efter lodsens ledning. Klock. ½4 träffat Engelska örlogsfartyge Glosner. Stoppat maskin for gifva posten till en båten skickat från detta fartyget.”
Denna volym har sprucken främre innerfals och är lös i bindningen.
Däcksloggbok nummer 11
14 oktober 1879 – 28 november 1879
188 s.
Under denna period går Vega från Kobe till Singapore, via Nagasaki, Hongkong och Labuan. Fortfarande pågår visst vetenskapligt arbete och det draggas bottenfauna. Man lodar också flitigt, men behöver inte längre vara lika orolig för grund som vid Sibiriska kusten. Den 11 november skriver Andreas Hovgaard att han lodat med två kanonkulor på 375 famnars lina utan botten.
Provianten ses över kontinuerligt, vatten tas ombord och skämt fläsk kastas överbord.
Däcksloggbok nummer 12
29 november 1879 – 15 januari 1880
196 s.
På sträckan mellan Singapore och Röda Havet gjordes uppehåll i Galle i Sri Lanka och Aden i Jemen. Nyår firades till sjöss med extra tilldelning av “Cognak”, brännvin och socker.
Framme i Aden, som var en livligt trafikerad hamn, fick Vega en försmak på de hyllningar som komma skulle. Innan man ens hunnit ankra upp “Gafs från i hamnen liggande Italienska Ång Korvetten Esploratore salut med 21 skott och Svenska flaggan hissad på Stortoppen”.
Däcksloggbok nummer 13
16 januari 1880 – 3 mars 1880
196 s.
Den 3 februari antecknar Palander att han “styrt in i Suez Canalen efter lotsens ledning”. Efter en kanalfärd med många uppehåll är man två dagar senare i Medelhavet på väg mot Neapel. Så snart möjlighet gavs, vid Italiens södra kust, antecknar Bove med omisskännlig piktur och skrivning: “Prof. Nördenskïöld och Lojtnant Bove gick med styrbords båt i land för att telegrafera inkomst af Wega”.
Väl i Neapel ges återigen salut av italienska flottan, och det antecknas snart sagt varje dag att besökare kommer ombord. Neapel bjuder också besättningen på både middag och teater. Höjdpunkten kommer den 22 februari då fria vakten går iland för “att med bantåg fara att bese Pompej ruiner”.
Däcksloggbok nummer 14
4 mars 1880 – 21 april 1880
196 s.
Resan upp i Europa har Nordenskiöld kallat en nöjesseglats. Att det för vissa blev lite väl mycket nöjen märks i loggboken den 7 mars, då timmerman Andersson, “Vega-Sven”, utanför Spaniens kust döms sin extra avlöning förlustig på grund av fylleri. Väl i Köpenhamn anmäler Brusewitz att timmerman Andersson avvikit från fartyget.
När man närmar sig hemlandet kommer båtar till mötes, saluter skjuts och många besök tas emot, både med och utan namns nämnande. Mest celebra var förstås, den 19 april, den danska kungafamiljen. Dagen efter sätter Vega slutligen kurs mot Stockholm.
Däcksloggbok nummer 15
21 april 1880 – 19 maj 1880
196 s.
Resans sista etapp upp genom Östersjön och in genom Stockholms skärgård var själva finalen på Vegas triumf. Besättningen gör dagarna innan rent på olika delar av fartyget, och på förmiddagen den 24 april kommer lotsen E. L. Sundin från Dalarö ombord för att lotsa Vega sista biten in till staden.
Man gör relingsmanningar för de ångbåtar som kommit ut för att möta Vega och ankrar en kortare stund för att komma in lagom sent på kvällen, så att illuminationer och fyrverkerier gör bäst verkan. Den 25 april börjar de stora festligheterna och både kung Oskar II och Oscar Dickson kommer ombord och de följande dagarna bjuds besättningen på flera högtidliga middagar.
Men arbetet är inte slut, lossning av “diverse lådor för vetenskapen” är ett moment, avlämning av ångslupen ett annat. Den 9 maj lämnar Vega Stockholm för Karlskrona, där örlogsfartyg möter upp med hurrarop och fästningen skjuter salut.
Efter en veckas arbete i Karlskrona kan besättningen slutligen mönstra av den 19 maj. Palander antecknar “Halt ned flagg och standert” och därefter är volymen tom.
