Bertram Schmiterlöw, Det var en gång

BERTRAM SCHMITERLÖW (1920-2000): Det var en gång, signerad Schmiterlöw, olja på duk, 93x59 cm.

UTSTÄLLD: Bertram Schmiterlöw, Konsthandeln 2010, Stockholm

För frågor och konditionsrapport kontakta joakim.geiger@auktionsverket.se

Bertram Schmiterlöw föddes i Karlskrona och studerade under sin gymnasietid för konstnären Gustaf Theodor Wallén i Leksand, sedermera också för Otte Sköld samt på Konsthögskolan i Stockholm. På hösten 1945 flyttade han till Argentina, till San Salvador de Jujuy, högt uppe mot gränsen till Bolivia. Där skulle han stanna i tio år och kom därför att i någon mån stå vid sidan av den utveckling som ledde fram till den nonfigurativa konsten i Sverige under 1940- och 50-talen.

När Bertram Schmiterlöw framträder som konstnär i Sverige i mitten av 1950-talet är det med realistiska genrebilder som skildrar livet och människorna i den sydamerikanska stad som varit hans hem i över ett decennium. Det var skildringen av människorna som kom att dominera Schmiterlöws konst, framför allt från argentinatiden och han fick dem att framstå just som levande karaktäristiska varelser, så långt ifrån staffagefigurer man kan komma. Detta realistiska uttryckssätt behöll han också i fortsättningen, inspirerad av den klassiska europeiska målartraditionen. Bo Lindwall skrev efter Bertram Schmiterlöws svenska debututställning i Stockholm 1955:
- Han lånar från de stora mästarna, men han lånar kultiverat och smakfullt och intelligent.

Men trots att konstnären var bosatt i Sverige från mitten av 1950-talet var det nog även i fortsättningen det sydamerikanska folklivsmåleriet som lockade, denna sällsamma blandning av indiansk primitivism och sydeuropeisk conquistadoranda. Som en ersättning för Argentina for han till Spanien redan 1957 och resorna dit kom att bli många. Han hade också en osviklig blick för det svenska landskapet, speciellt det aningen mörka och gråkalla "strindbergska" kustlandskapet, helt olikt det i Spanien och Sydamerika. Men 1979 var Schmiterlöw tillbaka i Argentina och han skulle återvända dit många gånger under 1980-talet. Det verkar som om han hela livet burit med sig Södern. Ordet går åter till Bo Lindwall:
- ...och eftersom han har så pass mycket av dekorativ känsla, färgsinne, målarkultur och ambition hälsar man honom gärna välkommen igen.