Körsbärsgårdens personliga konstsamling på höstens The Contemporary Art Sale

Allt började med en flytt till Visby 1979. Marita Jonsson hade en lång karriär inom kultursektorn bakom sig, bland annat på Kulturdepartementet, och styrelseuppdrag i Kungliga Konsthögskolan, Svenska Institutet i Rom och Stiftelsen San Michele. Efter utnämningen till länsantikvarie på Gotland blev ön också hennes hem. Vid millennieskiftet började hon och maken Jon, arkitekt med verksamhet i Visby och Stockholm, fundera på ett nytt kapitel. Körsbärsgården, som redan då var en välkänd visningsträdgård, var till salu efter att en tidigare ägare gått bort.

– Vi tänkte att det var ett fantastiskt ställe att dra sig tillbaka på. Jag hade redan då skrivit flera romaner och faktaböcker och såg framför mig att bli författare på heltid. För min man fanns en möjlighet att utveckla sina egna arkitektidéer utan att ha en beställare att behöva ta hänsyn till, minns Marita Jonsson.

Så blev det inte riktigt.

Författarskapet fick snart konkurrens av en växande konstverksamhet. Till en början användes gårdens restaurang som visningslokal. Men intresset växte snabbt, liksom ambitionerna. Konstnärer med allt större internationellt renommé sökte sig till Körsbärsgården och lokalerna byggdes ut i takt med verksamheten. 2009 invigdes den nya konsthallen. Därefter följde en ny flygel, en skulpturpark, ytterligare ett galleri och en paviljong. Det var inte en traditionell museiverksamhet som växte fram. Snarare ett slags laboratorium där arkitektur, natur och konst fick påverka varandra.

– Det blev en sorts besatthet att skapa så bra förutsättningar som det bara var möjligt för konstnärerna. Vi lyssnade väldigt mycket på dem, och ett kvitto på att det uppskattades fick vi ju när några av dem till och med valde att skapa verk i vår miljö, berättar Marita.

Ett av de tydligaste exemplen kom sommaren 2014. Under tio dagar intog den japanske Gutai-konstnären Sadaharu Horio och hans team Körsbärsgården. En utställning växte fram på plats, byggd av kasserade föremål från jordbruket och byggnader i trakten. Det som tidigare betraktats som skräp målades, omformades och fick ett nytt liv som konst. Det var just den sortens möten som kom att definiera Körsbärsgården. Här fanns utrymme för konstnärerna att arbeta, pröva och ibland också låta platsen bli en del av verken. Med tiden kom jämförelsen med Louisiana Museum of Modern Art i Danmark. “Gotlands Louisiana” blev ett återkommande epitet.

– Louisiana har definitivt varit en inspirationskälla. Vi tycker om tanken på lokaler som inte behöver vara traditionellt museala. Eftersom vi skött verksamheten inom familjen har det naturligtvis bidragit till en öppen och familjär stämning.

Den öppenheten märktes också i programmet. Körsbärsgården blev aldrig en plats enbart för bildkonst och skulptur. Författarsamtal, levande musik, performance och opera tog plats jämte utställningarna. Samtidigt hade paret Jonsson en tydlig idé om vilken roll verksamheten skulle spela på Gotland. En gräns drog de därför mot den gotländska konsten.

– För att inte konkurrera med Länsmuséet bestämde vi att vi skulle visa allt utom gotländsk konst. Om de visar lokala konstnärer, så stod vi för allt annat som händer runt omkring på de internationella scenerna, säger Marita.

Under mer än två decennier kom Körsbärsgården därmed att fungera som en innovativ utpost för samtidskonsten – långt från de stora institutionerna och samtidigt med en publik som strömmade till från både Sverige och utlandet. Men nu går den eran mot sitt slut. Efter 26 år har Marita och Jon Jonsson beslutat att avsluta verksamheten. Sommaren 2026 blev den sista. Det är ett beslut som vuxit fram över tid och som paret har velat fatta medan de själva fortfarande är aktiva.

– Vi har ju nått en mogen ålder, som man brukar säga, och vi vill avsluta i medan vi är vid våra sinnens fulla bruk och ser fram emot något nytt och spännande. Men det kommer inte som en total överraskning för vår publik. Vi har tagit god tid på oss för att avsluta på ett så lugnt sätt som möjligt, säger Marita.

Beskedet möttes av starka reaktioner från Körsbärsgårdens publik. När besökarna fick veta att sommaren också skulle bli den sista kom meddelanden och hälsningar från människor som under åren hade kommit att betrakta platsen som något långt större än en konsthall.

– Några skrev till och med att de aldrig kommer åka till Gotland igen och några andra att de byggt hus på Gotland bara för att ha nära till oss. Den sortens kärlekförklaringar berör och värmer naturligtvis väldigt mycket.

Nu flyttar Körsbärsgårdens konstverk vidare. Samlingen, som bland annat innehåller monumentala skulpturer av Cajsa von Zeipel och Fredrik Wretman, liksom verk av Maria Miesenberger, Klara Kristalova, Sivert Lindblom och Dan Wolgers, får ett nytt kapitel när den nu presenteras på Stockholms Auktionsverk.

För Marita och Jon väntar samtidigt en annan tillvaro. Nästa adress blir en rymlig lägenhet i Uppsala. Och en kolonilott.

Kan den där kolonilotten möjligen komma att växa till en ny skulpturpark?

– Ha, ha. Det finns inga såna planer idag, men vi får se vad som händer.