Berättelsen om Agneta och Sjökungen är en saga om mötet mellan människa och naturväsen, där kärleken präglas av både skönhet och vemod och publicerades i “Bland tomtar och troll” 1910 där sammanställd av Helena Nyblom. I sagan lever Agneta ett skyddat liv vid ett slott intill en sjö men en kväll förändras allt när sjökungen visar sig vid strandkanten. Genom list får han henne att sträcka fram handen, och i nästa ögonblick dras hon ner i djupet, in i hans undervattensrike.

Till en början grips hon av rädsla men när hon väl når sjöbotten försvinner den. I denna nya värld framträder sjökungen i all sin prakt som om hans verkliga skönhet först blir synlig i sitt rätta element. Agneta upptäcker att världen under ytan är både förtrollande och främmande och snart binds hon till honom genom både kärlek och förundran. Han smyckar henne med en blomsterkrans och spelar på sin harpa och genom musiken förlorar hon gradvis minnet av sitt tidigare liv. Hon blir hans brud och tillsammans lever de i en drömlik tillvaro.

I skildringarna framträder de ofta som ett harmoniskt par, speglande varandra i stark samhörighet. Men denna förtrollning bryts så småningom. Efter att ha fått flera barn hör Agneta en dag ljudet av kyrkklockor – en påminnelse om hennes mänskliga ursprung. Minnet av hennes barndom återvänder plötsligt som ett uppvaknande ur en dröm. Sjökungen går med på att föra henne tillbaka till land, mot löftet att hon ska återvända innan kvällen. När Agneta återser sin far och den värld hon en gång tillhörde, väljer hon dock att stanna. Hon bryter sitt löfte och lämnar sjökungen kvar i ensamhet tillsammans med deras barn. I den avslutande scenen framträder en tydlig kontrast: Agneta har återgått till den mänskliga gemenskapen, medan sjökungen står kvar utanför, främmande och maktlös. Sagan kan tolkas som en berättelse om gränser – mellan natur och kultur, mellan det trygga och det okända. Den rymmer både en varning för att lämna det invanda och en skildring av längtan bortom det givna. Samtidigt präglas berättelsen av starka visuella och känslomässiga uttryck: Agneta framställs som en idealiserad gestalt, medan sjökungen representerar det fria och kraftfulla. Genom hela berättelsen löper musikens och vattnets rörelse som en symbol för deras intensiva men sköra förbindelse.

De illustrationer som sagan ackompanjeras med inleds med ett verk där Bauer närmast kan sägas ha blivit inspirerad av Ernst Josephsons mer naiva måleri för att sedan låta de följande bilderna följa sin mer igenkännbara stil. I det föreliggande verket kröner sjökungen Agneta med en krona av näckrosor: ”Nu skall du bli min drottning och leva här hos mig för alltid. – Vill du, lilla Agneta? Ja, ja! Ropade hon och sträckte ut armarna. Då band sjökungen en krans av stora vita vattenliljor och satte på Agnetas hår, och från den stunden var hon sjökungens drottning.”

Agnetas klädsel och avbildningen i profil bär starka influenser av det renässansmåleri som Bauer mötte och förälskade sig i under sin tid i Italien. I sin bok om konstnären skriver Harald Schiller: “Vare sig hon som Agneta i Helena Nybloms saga ‘Agneta och sjökungen’ har kort hår, täckt av en liten renässanshuva eller böljande långt hår som Alvsol i Ester Edqvists ‘Svartjätten och den heliga ljusstaken’ är hon en senfödd släkting till Ghirlandajos och Botticellis blonda och finlemmade jungfrur…Men icke endast sagoprinsessan har fått renässanskaraktär, vare sig hon beder vid flammande ljus i en kyrka eller talar på havsbotten med sjökungen, också sagoprinsen har blivit en florentinsk yngling, i stil och form en parallell till prinsessan. Till och med när Bauer ger dem fornnordiska dräkter, smycken och vapen, låter han dem förbli barn av ungrenässansens konst. Därmed har Bauers sagovärld funnit de gestalter som i fortsättningen skulle dominera den”.

John Bauer (Sverige 1882–1918) ”Sjökungens drottning”.

Akvarell, tusch och täckvitt på papper, 32,5 x 32 cm. Signerad John Bauer. Utförd 1909–1910.

Proveniens

Fröken Yrsa Burmeister, Solna. Privat samling, Sverige.

Utställd

Cirkeln, Stockholm, ”John Bauer Minnesutställning”, 1919, kat. nr 1. Konstakademien, ”John Bauer – Minnesutställning”, 1934, kat. nr 152, upptagen som replik av illustration för samma saga.
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Trollbunden – John Bauer och den magiska naturen”, 5 september 2020‑23 maj 2021, kat. nr 27.

Litteratur

Illustration till Helena Nybloms saga ”Agneta och Sjökungen” ur ”Bland Tomtar och Troll” från 1910. I den tryckta boken användes en annan variant av illustrationen för kröningen av Agneta.Harald Schiller, ”John Bauer Sagotecknaren”, 1935, avbildad helsida i färg, sid 136 samt omnämnd i text sid 136.Karin Sidén och Carina Rech (red.), Trollbunden – John Bauer och den magiska naturen, 2020, avbildad sid 276 samt upptagen i förteckningen under kat. nr 27.

Värdering

800 000 – 1 000 000 SEK

Visning: 29 maj–8 juni, Nybrogatan 32, Stockholm
Slagauktion: 10 juni

Läs mer om The Curated Classics Sale här ›