“Solträdet” av Gösta Adrian-Nilsson

Särskilt anmärkningsvärt är att Solträdet nu visas för allmänheten för första gången på över ett sekel. Sedan framträdandet på Liljevalchs konsthall 1919 har målningen inte varit offentligt utställd, vilket gör denna presentation till en unik möjlighet att återupptäcka ett länge undandraget verk ur GAN:s produktion.

När Solträdet tillkom hade GAN levt i Stockholm i drygt två och ett halvt år, en tid som kännetecknades av intensitet, socialt virrvarr och konstnärlig produktivitet. Hans tid i huvudstaden hade varit en kalejdoskopisk tillvaro fylld av nöjen, relationer och starka intryck, men också av inre konflikter och sökande. Under dessa år utvecklade han sina välkända matrosmotiv – laddade symboler för begär, identitet och längtan – samtidigt som han parallellt återkom till motivvärldar hämtade från äventyrslitteraturens romantiserade skildringar av “indianer” och cowboys.

Solträdet framträder just i denna brytpunkt. Målningen knyter an till GAN:s återvändande till indianmotiven under 1918–1919, en period då han tycks ha sökt nya uttryck efter den intensiva fokuseringen på sjömansmotiven. Samtidigt vittnar verket om något mer: en rörelse bort från det strikt figurativa och mot en mer experimentell och symboliskt laddad bildvärld.

Verkets centrala element – det märkliga, nästan visionära trädet – framstår som både oväntat och betydelsebärande. Det kan tolkas som ett uttryck för GAN:s växande intresse för andliga och filosofiska frågor, inte minst teosofin, som vid denna tid attraherade många konstnärer. Trädet blir därmed mer än ett motiv; det fungerar som en symbol för liv, utveckling och en strävan efter en djupare verklighet bortom det synliga.

År 1919 var också ett genombrottsår i GAN:s konstnärliga utveckling mot det nonfigurativa måleriet, vilket kulminerade i verk som Abstrakt I. I detta ljus kan Solträdet ses som ett viktigt steg i denna process – en målning där figurativa element fortfarande finns kvar, men där formen börjar lösas upp och laddas med nya, mer abstrakta betydelser.

Att målningen sannolikt är identisk med det verk med samma titel som visades på Liljevalchs vårutställning 1919 förstärker dess betydelse ytterligare. Den placerar Solträdet i ett konkret konsthistoriskt sammanhang och gör det till ett dokument över en specifik och avgörande fas i GAN:s karriär – samtidigt som dess långa frånvaro från offentligheten nu bryts.

Dess senare koppling till ett teosofiskt kollektiv i Stockholmsområdet öppnar dessutom för ytterligare tolkningar. Kanske såg GAN själv verket som ett uttryck för sitt andliga sökande – en reflektion av en konstnär som började ifrågasätta sitt tidigare liv och istället sökte en djupare mening i tillvaron.

Solträdet är därmed inte bara en målning, utan ett koncentrat av motsättningar: mellan det sinnliga och det andliga, mellan det figurativa och det abstrakta, mellan det yttre livet och den inre resan. Det är ett verk som fångar en konstnär i förändring – och som nu, efter mer än 100 år, åter träder fram i offentlighetens ljus som ett av de mest betydelsefulla och spännande inslagen i auktionen.