Timeless Masters

”Apachedansen” av Isaac Grünewald

Strålkastarljus, rött, blått och gult och ett danspar i våldsam rörelse. I ”Apachedansen” från 1918 skildrar Isaac Grünewald nattlivet i Paris. Samma år visades målningen på Expressionistutställningen på Liljevalchs, en milstolpe för modernismens genombrott i Sverige.

Isaac Grünewald lever rakt igenom som en modern människa i den nya tiden i början av 1900-talet. Han är en färgstark frontfigur som värjer sig mot förlegade idéer och normer. I stället för den traditionella konstakademien väljer han friare studier för Henri Matisse i Paris där han tar till sig fauvismens och expressionismens idéer om friheten att inte måla avbildande utan i stället förmedla konstnärens känsla genom färg och form. Men det är inte bara genom konsten som Isaac tar till sig dessa nya tankar. Under de första åren i Paris, cirka 1908–1911, befinner han sig, tillsammans med sin blivande hustru Sigrid Hjertén, i en kulturell smältdegel där den banbrytande modernismen genomsyrar inte bara konsten utan även litteratur, teater, musik och dans.

Fenomenet Apachedans uppstod i Paris runt sekelskiftet 1900 sprunget ur subkulturen kring stadens kriminella ungdomsgäng, som kallades apacher. Dansparen symboliserade det dramatiska spelet mellan en man och en kvinna, och innebar en våldsam och akrobatisk dans där det ingick simulerade örfilar, att man drogs i håret och gjorde fysiskt krävande kast. År 1908 flyttade dansen från de skumma krogarna och in på den kända scenen på Moulin Rouge, för att sedan spridas vidare genom kabaréer och stumfilm. Steget var sedan inte långt innan de avantgardistiska konstnärerna i Paris tog upp detta motiv i sin konst som en symbol för det råa, moderna storstadslivet.

Dessa influenser tog paret Grünewald-Hjertén med sig när de flyttade tillbaka till Sverige i samband med sonen Iváns födelse 1911. Paret kom att få en betydande roll som fixstjärnor på modernismens himmel och introducerade både expressionistiska konstteorier, det franska modet och den moderna dansen till Stockholm. Filmen ”Är dansen på förfall” visades på svenska biografer 1915 som ett inlägg i den dåvarande moraldebatten mot modern dans. Isaac, som var med på premiären, busvisslade eftersom han tyckte att de moderna danserna framfördes felaktigt, vilket ledde till att han fick i uppdrag att göra en ny, korrekt version.

I den uppföljande filmen, som visades på Brunkebergsteatern samma år, dansar han tillsammans med Sigrid. Trots att de inte dansade den vågade och våldsamma Apachedansen, utan de betydligt beskedligare one-step och boston så barnförbjöds filmen med motiveringen att filmen var ”ägnad att skadligt uppjaga barns fantasi.” Filmen blev bitvis hårt kritiserad och man kallade den bland annat för ”den Grünewaldska parningsdansen.” Isaac försvarade sig och filmen i pressen genom att skriva att svenskarna led av en ”oförmåga att fatta något som kommer ur en något högre temperatur än deras egen”.

Även konstnärligt utmanar Isaac den etablerade konsten under denna period. I mitten av 1910-talet när konstnärer som Anders Zorn, Bruno Liljefors och Carl Larsson dominerar, väcker den expressionistiska moderna konsten starka känslor hos såväl publik som konstkritikerna. Det kom att dröja till den stora Expressionistutställningen på Liljevalchs i Stockholm 1918 innan modernismen kunde sägas vara etablerad på den svenska konstscenen.

Åren 1917–1918 utför Isaac en svit om tre målningar som räknas som en av höjdpunkterna i hans konstnärliga œuvre: ”Tjurfäktning” (Norrköpings museum), ”Cirkus” (privat ägo) och ”Apachedansen”. Alla tre hängde senare tillsammans i matsalen i Isaacs privata hem i Saltsjöbaden dit han flyttade 1937. ”I fråga om motivvalet äro tavlorna från denna period varandra mycket olika. Somliga av motiven röra sig kring cirkus, apacher, tjurfäktningar, kafé- och restauranginteriörer, teater. I dem möta vi en viss opposition mot det borgerliga samhällsidealet. Den som aldrig velat rymma med en cirkus, aldrig upplevt five-o’clock-teet som en befrielse ur vardagens banalitet, den som aldrig i sina drömmar slagits med apacher eller stuckit ned en tjur med allas blickar riktade på sig, den som aldrig velat återföra en fallen flicka på den rätta vägen, den som icke älskat scendamm och bohèmens vindskupa, skräckballader och chansoner, han har aldrig varit ung.” J.P. Hodin, ”Isaac Grünewald”, Stockholm, 1949, sid 89–90.

Alla tre motiven utspelar sig på någon slags scen som är starkt belyst av strålkastare som delar in målningarna i dramatiska diagonaler. Grünewald var fascinerad av de möjligheter som den elektriska belysningen gav för den moderna konstens utveckling. I samband med den stora expressionistutställningen håller Grünewald ett föredrag i april 1918 inför Estetiska föreningen i Uppsala om ”Den nya renässansen inom konsten” där han bland annat tar upp det elektriska ljusets betydelse.

”Jag passar på tillfället att här säga några ord om den moderna tekniken. Redan Manet har sagt: ’Ju plattare desto konstnärligare, låt oss göra spelkort.’ /…/ Man kan t ex räkna med gult ljus, såsom solljuset, blått ljus såsom dagsljuset, strålkastarbelysning med grönt, rött eller blått ljus o s v. Skuggorna står då alltid i kontrast till ljusets färg.”

I ”Apachedansen” är det dansande paret i centrum i en vågad position där mannen dramatiskt skjuter bort sin partners huvud. Kvinnan, djärvt blottad upptill, trycker sig mot mannen, tätt omslingrad kring hans ena ben. Färgskalan är uppdriven till max med rött, blått och gult som växelvis får hela målningen att vibrera av inneboende energi. Strålkastarljusets branta diagonaler skär genom hela bilden men bryts av kropparnas mjuka S-former vilket tillsammans skapar en intensiv rörelse och dynamik. Kvinnans och publikens ansikten, som är direkt utanför ljusstrålen, är kaxigt målade i grönt medan övriga i publiken nästan är abstraherade, endast antydda med en enkel kontur.

Återgivningen av »verkligheten« är inte längre konstens uppgift, framhåller Grünewald: »Vår tids konstnärer söker en högre realitet än den visuella.« Ännu impressionisterna återgav naturen som de såg den, expressionisterna däremot gör en syntes av det sedda. /…/ Tidsavståndet mellan upplevelsen och målningen är viktig, understryker Grünewald – impressionisten målar omedelbart det han ser, allt kommer med, stort som smått, expressionisten är minnesmålare, han har förträngt allt oväsentligt, han har bara »det essentiella klart i sitt minne«. Per Gedin, ”Isaac Grünewald – modernist och människa”, 2015, sid. 184–185.

”Apachedansen” räknas som ett av modernismens viktigaste nyckelverk som banade vägen för en helt ny riktning inom den svenska konsthistorien och som förändrade vårt sätt att se på konst i grunden.

Verket går under klubban den 9 december på The Curated Classics Sale Timeless Masters. Utropspriset är 15–20 miljoner kronor.

Beskrivning

Olja på duk, 170 x 132 cm, inklusive ram 192 x 153 cm. Dubbelsignerad Isaac Grünewald och Isaac G. Utförd 1918.

PROVENIENS

Svensk privatsamling.
Bukowski Auktioner, Stockholm, 24 april 1997, kat. nr 176.
Bukowski Auktioner, Stockholm, 6 november 2001, kat. nr 120.
En betydande svensk privatsamling, förvärvad vid ovanstående auktion.

UTSTÄLLD

Liljevalchs konsthall, ”Expressionistutställningen”, 1918, kat. nr 68.
Galerie Licorne, Paris 1921, kat. nr 21 (Isaacs första separatutställning).
Liljevalchs konsthall, ”Isaac Grünewald Målningar 1904–1944”, 1944, kat. nr 131.
Liljevalchs konsthall, ”Jubileumsutställning 1909-års män”, 1959, kat. nr 57.
Liljevalchs konsthall, ”Det sjungande trädet”, 8 september – 5 november 1989, kat. nr 79.
Norrköpings konstmuseum, ”Det sjungande trädet”, 19 november 1989 – 28 januari 1990.
Borås Konstmuseum, ”Det sjungande trädet”, 11 februari – 8 april 1990.
Judiska museet, ”Isaac Grünewald konstnären, scenografen och människan”, Stockholm 2000–2001.
Liljevalchs konsthall, ”Den stora färgskrällen”, 4 oktober 2008 – 6 januari 2009.

LITTERATUR

J.P. Hodin, ”Isaac Grünewald”, Stockholm, 1949, omnämnd sid. 89–90.
Karl Axel Arvidsson, Veckojournalen 1959, nr 19–20.
Utställningskatalog, Liljevalchs konsthall, ”Den stora färgskrällen”, 4 oktober 2008 – 6 januari 2009, avbildad på helsida i färg, fig. 11.
Bernhard Grünewald, ”Orientalen – bilden av Isaac Grünewald i svensk press 1909–1946”, Stockholm, 2011, avbildad sid. 98.
Per Gedin, ”Isaac Grünewald – modernist och människa”, 2015, avbildad på helsida sid. 179.

katalogpublicering

25 november

Visning

27 november–6 december
Nybrogatan 32, Stockholm

Öppettider

Måndag–fredag kl. 10–18
Lördag–söndag kl. 11–16

Slagauktion

9 december
Nybrogatan 32, Stockholm

Vårt Nyhetsbrev